Fallstudie: Digital disruption inom kollektivtrafiksektorn

Kollektivtrafiksektorn står inför stora förändringar, pådrivna av aktörer med förmåga att förändra dominant design och mandat att bryta upp befästa positioner för att förändra systemlogiken för hur värdeerbjudanden skapas för resenärer. Ett exempel på detta är det statliga bolaget Entur, som har orsakat digital disruption på den norska kollektivtrafikmarknaden genom att ta ett samlat sektorsansvar och iterativ-inkrementell utveckling av en nationell flersidig digital plattform. Detta har möjliggjort förverkligandet av den politiska visionen att göra kollektivtrafiken mer attraktiv och till ett alternativ till bilresor. Fallet skildrar hur Entur bryter mot gängse upphandlingsförfaranden för att uppnå transportpolitiska målsättningar genom att basera utvecklingen på öppen källkod och standarder, samt genom delaktighet i öppna innovationsprocesser med aktörer inom öppna källkod-communityn. Studien presenterar sju fenomen som har inverkan på traditionella organisationers förmåga att skapa digital innovation och radikalt förbättra värdeerbjudandet.

Innehållsförteckning

• Inledning
• Metod, datainsamling och analys
• Reslutat
• Diskussion
  • Kategorisering observerade fenomen
• Sammanfattning

Inledning

Teoretiseringen av fenomenet digital disruption (Skog, Wimelius, och Sandberg 2018), beskriver det som en del av en större förändringsprocess, nämligen digital transformation. Författarna framställer digital disruption som en innovationsprocess med en orsak-verkan-relation som kan spåras till en verksamhets systematiska påverkan på dess omgivning. Disruption sker under en begränsad tidsram och eroderar snabbt existerande affärsmodeller och systemlogik kring hur mervärde genereras inom ett marknadssegment. Digital transformation skiljer sig åt från disruption genom att vara den kumulativa effekten av flera digitala innovationer och kontinuerlig förändring av affärsmodeller (Hanelt m.fl. 2021). Studie av Mobility-as-a-service (MaaS) beskriver kollektivtrafiksektorn som en traditionell bransch med rigida strukturer, offentlig byråkrati, etablerade relationer, uppdelat ansvar och fragmenterat systemstöd (Karlsson m.fl. 2020). Enligt författarna gör detta det svårt för nya aktörer att påverka och förändra den övergripande systemlogiken för hur värdeerbjudanden skapas genom att tillämpa koncept som.

Digital innovation bygger på möjligheten att skapa designutrymme för att kontinuerligt utforska och kombinera fysiska och digitala resurser. Dessa kan materialiseras i form av nya innovationer och förändra systemlogiken för hur mervärde genereras (Skog, Wimelius, och Sandberg 2018). Denna process är självförstärkande, vilket möjliggör ökat utrymme vid varje iteration genom att inkrementellt bygga vidare på tidigare förädling och kombinering av digitala resurser, med nya resurser som inte tidigare förädlats. Detta bidrar till ytterligare designutrymme och möjliggör fler digitala innovationer (Yoo, Henfridsson, och Lyytinen 2010). Teoretisering av digital disruption (Skog m.fl. 2018) presenterar en konceptuell modell över förändringsprocessen i fyra faser: utforskning, utveckling, spridning och inverkan. Processen börjar med utforskning och utveckling inom organisationens strukturer i de två första faserna. Därefter övergår den till spridning och inverkan, där innovationen och det nya värdeerbjudandet påverkar omgivningen i de två sista faserna. Vid varje steg i modellen kan den disruptiva kraften upphöra, till följd av exempelvis brist på kompetens, otillräckliga resurser för att utforska hur digital teknologi kan förädla existerande verksamhetsresurser, stort förändringsmotstånd från etablerade aktörer eller att det nya värdeerbjudandet inte avviker tillräckligt från existerande logik.

Faserna används i denna studie för att härleda hur fenomen som identifieras påverkar Enturs möjligheter till digital innovation och förändring av värdeerbjudandet under utveckling och införande av en nationella digitala plattform för reseplanering och biljettförsäljning. Avsikten är att identifiera fenomen som kan förklara hur en kedja av händelser, beslut och omständigheter kan förklara den transformativa förändring och digitala disruption som Entur har skapat inom den norska kollektivtrafiksektorn. Digital disruption beskrivs som att bryta upp existerande värdekedjor genom att omforma affärsrelationer, strukturer och kombinering av resurser på ett nytt sätt, genom att skapa en mer direkt interaktion och transaktion mellan producent och konsument enligt Skog m.fl. (2018, s. 432). Studien ämnar även undersöka hur eventuella egenskaper hos digital teknologi och delaktighet i digitala ekosystem skildras och hur de faciliterar en mer direkt interaktion, samt hur detta bidrar till skapandet av mervärde inom kollektivtrafiksektorn.

Metod, datainsamling och analys

Undersökningen tillämpar Yin (2017) strategi för förklarande (explanatory) undersökningar och Eisenhardts (1989) metodbeskrivning av fallstudier för att redogöra hur kedjan av händelser, beslut och omständigheter leder till digital innovation, disruption och transformation. Studien nyttjar en abduktiv ansats för analys av kvalitativ data, vilket enligt Timmermans och Tavory (2012) lämpar sig för att framställa nya teorier och hypoteser från normbrytande fall genom att identifiera kausala samband mellan empiri och underbyggda teorier. Enligt författarna har abduktion en egen logik som skiljer sig från induktion och deduktion genom att tillåta en kreativ upptäcktsprocess, logisk härledning och kategorisering av kontextuella händelser och fenomen samt att relatera dem till underbyggda teorier. Timmermans och Tavory argumenterar vidare för betydelsen av abduktion som ett komplement till grundad teori (Glaser och Strauss 1967) för att möjliggöra teoretisk innovation och hypotesbyggande genom ett dyadiskt förhållningssätt mellan underbyggda teorier och evidens från mer originella fallstudier.

Motivet att studera Entur är att det avviker från den offentliga sektorns allmänna anskaffningsförfarande och verksamhetsförändring. Dessutom skiljer sig fallet från hur statliga bolag verkar genom att etablera en digital kultur, bedriva egenutveckling av en nationell digital plattform baserad på öppen källkod och standarder, radikalt förändra värdeerbjudandet till slutanvändare samt vara delaktig i öppna innovationsprocesser med aktörer i det digitala ekosystemet. Enturs förändringsresa beskriver ett ovanligt tillvägagångssätt inom den offentliga sektorn genom att frångå vedertagna upphandlingsförfaranden av standardiserade helhetslösningar i vattenfallsbaserade processer med långa led- och leveranstider för att infria de politiska målsättningarna.

Datainsamling

Fallstudiens primära datakälla bygger på två djupintervjuer med två personer med befattningarna ledare för utvecklingsteamet och projektledare för nationell reseplanering (NRP). Intervjuerna genomfördes på Enturs huvudkontor i Oslo i mars 2023, och den totala inspelningstiden är 2 timmar och 33 minuter. Undersökningen baseras på öppna frågor kring teman som verksamhetsförmåga, strukturer och styrning relaterat till digital innovation, inkrementell digital tjänsteutveckling, digital teknologi, öppen källkod och standarder. Identifierade fenomen triangulerades med sekundära öppna datakällor. Dessa inkluderar Enturs hemsida för nyheter och händelser, Enturs changelog för service and API:er, Githubs changelog för OpenTripPlanner, OpenTripPlanner officiella hemsida, europeiska kollektivtrafikstandarden NeTex hemsida, Enturs YouTube presentation av OpenTripPlanner, Statens Vegvesens presentation av den nationella ITS kollektivtrafikplanen.

Som en del av trianguleringen nyttjades en publicerad referentgranskad beskrivande fallstudie av Rudmark m.fl. (2023). Studien redogör för systemarkitekturen, standarder, agil projektmetodik, teknikval och beslut som möjliggjort Enturs utveckling av en enhetlig nationell digital plattform för reseplanering och biljettförsäljning. Fallstudien bygger på datainsamling under flera år med personer från Entur, OpenTripPlaner och OpenStreetMap. Det detaljerade dataunderlaget i den tidigare studien om Enturs digitala plattform möjliggjorde att intervjufrågorna för denna undersökning kunde fokusera på förloppet av den transformativa förändringresa som Entur har genomgått.

Dataanalys

Studien har analyserats enligt abduktiv forskningsmetodik (Timmermans och Tavory 2012) som bygger på rekursiv härledning mellan fenomen i dataunderlaget och etablerade teorier. Processen inleds med en preliminär härledning för att identifiera likheter och olikheter mellan insamlad data och etablerade teorier. Den initiala analysen av dataunderlaget med etablerade teorier kunde inte förklara och länka samman de fenomen som förklarar den transformativa händelsekedjan som återges i dataunderlaget. Därför påbörjades en rekursiv process av växling mellan induktiv och deduktiv härledning av underbyggda teorier och dataunderlag för att utforma nya hypoteser och tankekonstruktioner som kunde förklara och länka samman kedjan av händelser, beslut och omständigheter i fallstudien, enligt Timmermans och Tavorys (2012) abduktiva ansats.

Flera av de fenomen som skildras i diskussionsdelen stämmer ganska väl överens med etablerade teorier och tankekonstruktioner. Däremot saknas det temporala perspektivet på dessa konstruktioner, det vill säga när och hur de påverkar liknande händelseförlopp som presenteras i fallstudien. De identifierade fenomenen i dataunderlaget sträcker sig ungefär från 2015 till 2022. För att underlätta förståelsen av händelseförloppet om hur olika fenomen påverkade verksamheten och dess omgivning i olika skeden, klassificeras de enligt en teoretisk modell med fyra utvecklingsfaser av digital disruption enligt Skog m.fl. (2018). Andra fenomen i dataunderlaget består av en kombination av högnivåteorier och koncept som behöver brytas upp, och studeras närmare för att bättre förstå deras inverkan på händelseförlopp liknande det i studien. Analysen avslutas med att kategorisera fenomen till hypoteser och tankekonstruktioner, med tillhörande beskrivningar av hur de påverkar händelsekedjan för att möjliggöra digital innovation och förändra värdeerbjudandet.

Resultat

Utforskning (organisationsnivå)

Ambitionsnivån med NRP var att bygga en digital plattform för sömlöst kollektivtrafikresande i hela Norge, som kunde vidareutvecklas i takt med förändringar i mobilitetssektorn, resenärers behov och uppnå de politiska målsättningarna att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Utvärderingen av standardsystem och helhetslösningar tillgängliga på marknaden i uppstartsfasen visade att ingen av dem använde den digitala teknologi som ansågs vara nödvändigt för att skapa en skalbar och molnbaserad lösning som motsvarade ambitionsnivån. Exempel på teknologi som refereras till är asynkrona dataflöden, skalbarmolnteknologi, mikrotjänstarkitektur, öppna standarder och dataformat med mera.

Vid tidpunkten för utvärderingen fanns det runt 75 olika reseplaneringstjänster i Norge, där kollektivtrafikbolag samt tåg- och bussoperatörer hade egna anpassningar, reseappar och användargränssnitt. De flesta av operatörerna nyttjade samma helhetslösning från en systemleverantör, men trots detta gick det inte att harmonisera data nationellt eller erbjuda resenärerna en enhetlig nationell systemlösning. Helhetslösningen behövde byggas om från grunden och systemleverantören ville att Entur skulle bekosta arbetet. Detta ansåg inte teamet vara kostnadseffektivt och det gagnade inte den norska kollektivtrafiken eftersom man inte fick rådighet över systemutvecklingen. En annan faktor som påverkade utfallet var att referensgruppen till NRP, bestående av flera aktörer inom kollektivtrafiksektorn, inte var nöjda med helhetslösningen som många operatörer använde.

“Vi såg en enorm vinst med open source, eftersom vi då kan skapa något som andra kan bidra till i ett och samma projekt (öppen källkodsprojekt)”. “Vi gjorde en betydande investering då och var ganska tidigt ute, men nu ser vi större avkastning från projektet …”

Processen för att föreslå anpassningar av helhetslösningar från systemleverantörer hade en ledtid på ungefär 9 månader. Dessutom hade teamet erfarenheten av att det inte fanns någon garanti att anpassningarna skulle genomföras inom den tidsram som leverantörerna utlovat under tidigare samarbeten. Förutom de långa ledtiderna kunde ingen av systemleverantörerna erbjuda transparens kring de interna processerna för prioritering av systemförändringar. Ett annat problem var att ingen av helhetslösningarna hade stöd för de öppna europeiska kollektivtrafikstandarder (NetTex och Siri) för att möjliggöra data- och informationsutbyte över region- och landsgränserna. Sammantaget ansågs helhetslösningarna från systemleverantörer utgöra hinder för att uppnå målsättningen med NRP.

För att kringgå de hinder som utvärderingen påvisade utvecklade teamet en egen prototyp baserad på öppen teknologi och agil projektmetodik. Det fanns en uppfattning inom kollektivtrafiksektorn att den är unik och ställer krav på domänkunskap för att utveckla systemstöd. Teamet hade en annan uppfattning baserat på erfarenhet från andra sektorer och branscher. För att realisera konceptet prioriterades att rekrytera utvecklare med erfarenhet av att jobba med inkrementell-agil systemutveckling, digital teknologi och vana att delta i öppna källkodsprojekt. Projektet lyckades attrahera erfarna utvecklare med intresse för att jobba med öppen digital teknologi, vilket skapade en entreprenörs- och startup-kultur. Detta visade sig vara en viktig bidragande faktor till den snabba utvecklingstakten av prototypen och vidareutvecklingen av plattformen i senare faser. Teamet som bestod av ett fåtal utvecklare i början lyckades ta fram en fungerande prototyp på 6 månader som motsvarade NRP:s målsättningar. 

Den snabba realiseringen av prototypen hade inte varit möjlig utan öppna källkodslösningar som bidrog med grundläggande funktionalitet och moduler till plattformen. Tre av dem fanns tillgängliga som öppna källkodsprojekt – inklusive användargränssnitt för reseplanering. Centralt i utvecklingen av prototypen var OpenTripPlanner (OTP), som är en komplett öppen källkodslösning för multimodal reseplanering som funnits sedan 2009, med tillhörande dokumentation och en stor community. En komponent fick utvecklas från grunden och några av de öppna källkodslösningarna fick anpassas för att skapa en fungerande helhet.

Teamet fick ta på sig rollen att utbilda beslutsfattare i projektstyrgruppen och på departement om att agil projektmetodik och delaktighet i öppna källkodsprojekt och community skiljer sig diametralt från tidigare paradigmer med outsourcing och avtalsstyrda relationer med specificerade projektperioder, fastställda budgetar och kravspecifikationer. Utmaningen bestod i att förändra invanda rutiner och tankemönster för hur anskaffning bedrivs och synliggöra betydelsen av snabbrörlighet, delaktighet i öppna källkodsprojekt, inflytande över systemutvecklingen och möjligheten att kontinuerligt leverera mervärde till resenärerna. Det tog närmare två år innan beslutsfattarna började inse fördelarna mot tidigare vattenfallsbaserade processer och silobaserad projektmetodik. En av utmaningarna var att visa värdet av snabbrörlighet, rådighet över systemutvecklingsprocessen och möjligheten att kontinuerligt leverera mervärde till slutanvändare inom den offentliga sektorn. En bidragande faktor till acceptansen under uppstartsfasen var att teamet lyckades utveckla en fungerande reseplaneringsprototyp på kort tid.

“Kollektivtrafiksektorn är väldigt silobaserad, med en grupp som arbetar med tidtabeller, en annan med biljetter, och ytterligare en med slutanvändarperspektivet.” “Det var en tung process att förändra tankesättet hos beslutsfattarna.” “Vi stångade huvudet i väggen första året, när vi försökte skapa förståelse för vårt mål och hålla oss på samma spår.”

Utveckling (organisationsnivå)

När utvecklingsarbetet av plattformen påbörjades uppenbarade sig problem som inte hade varit tydliga eller svåra att identifiera vid uppstarten. En av dessa utmaningar var att bedöma om ett öppet källkodsprojekt var livskraftigt eller inte. För att göra en sådan bedömning krävs ingående förståelse av kodbasen för att avgöra dess kvalité, om den är baserad på hållbara arkitekturprinciper, är väl dokumenterad och har ändamålsenliga processer för decentraliserat och kollaborativt samarbete.

När teamet fått erfarenhet och insikt över OTP-kodbasen uppdagades att projektet var svårt att underhålla och troligen hade gått en långsam död till mötes om inget gjordes. En bidragande orsak till detta var att ingen i communityn hade tagit ett övergripande ansvar för att kvalitetssäkra kodbasen och att flera deltagare hade skapat egna versioner som inte var kompatibla med huvudversionen. Detta gjorde projektet svårt att underhålla och vidareutveckla. Anledningen till detta förklarades vara att enskilda eldsjälar som varit med sedan uppstarten hade svårt att leda, dokumentera, administrera och kvalitetssäkra kodbasen när projektet uppnått en viss storlek.

“Version 1.0 var på väg att dö på grund av det stora antalet bidragsgivare som hade gjort massor av ändringar och skapat egna versioner (forks), utan att någon tog ansvaret för att sammanföra dem till huvudversionen (master)..” “Det var därför vi tog ägarskap av version 2.0.”

För att kunna påverka inriktningen och åtgärda brister i OTP, som har en stor community, behövde teamet lägga ner betydande tid på att bygga tillit och vinna förtroende hos deltagarna. För att uppnå detta behövde teamet också visa att de hade kompetens att erhålla status som förvaltare (maintainer) och bli kärnmedlemmar i communityn. Först efter att man hade uppnått denna status kunde teamet ta ett aktivt ägarskap genom att vidareutveckla kodbasen, dokumentationen och upprätta riktlinjer och administrativa processer för att säkerställa projektets fortlevnad. För att åtgärda bristerna i kodkvaliteten påbörjade teamet arbetet med en ny version för att göra den modulär och utvecklingsbar jämfört med tidigare versioner. Arbetet pågick i närmare två år och två utvecklare från teamet jobbade nästan uteslutande med den nya versionen innan resten av communityn började delta i utvecklingsarbetet.

Fördelarna med att bli delaktiga i ett stort community som OTP är att det ger tillgång till global expertis som inte finns tillgängligt nationellt. Teamet har fått tillgång till experter från Finland, Tyskland, Hongkong och USA som har arbetat på uppdrag för att lösa specifika problem. Teamets åtagande och roll som kärnmedlem i OTP har skapat goodwill, vilket har gjort att flera experter har valt att samarbeta med Entur framför andra alternativ, då många är intresserade av att vara med i utvecklingen av spjutspetsteknologi. En annan fördel med delaktighet i öppen källkod- communityn är kunskapsöverföring. Exempelvis kan domänexperter tillgängliggöra lösningar som resten av communityn kan lära sig av och använda i utvecklingsarbetet. Dessutom har fokuseringen på öppen källkod och standarder möjliggjort att teamet har kunnat rekrytera och skala upp teamet under utvecklingsfasen med duktiga utvecklare nationellt som vill jobba med digital teknologi och intressanta, utmanande projekt samt vara en del av något större. Detta förklaras vara ytterligare en bidragande orsak till skapandet av entreprenörs- och startup-kultur och den snabba utvecklingstakten vid byggandet av prototypen i början av projektet. Förutom möjligheten att attrahera erfarna systemutvecklare, har NRP haft minimal omsättning av personal, vilket är fördelaktigt eftersom det tar upp till ett halvår för varje utvecklare att sätta sig in i kodbasen och bli produktiv.

“Vill du ha de bästa lösningarna så måste du attrahera de bästa utvecklarna. De bästa utvecklarna vill ha spännande utmaningar, hitta de bästa lösningarna och få jobba med cutting-edge teknologi i aktivt samarbete med andra i den öppna källkods communityn. Det gör arbetsdagen spännande och motiverar de bästa utvecklarna.”

Spridning (ekosystemnivå)

En fördel med att ha kontroll över utvecklingsprocessen är att teamet har automatiserat funktions- och integrationstester, vilket ger dem möjlighet att lansera nya funktioner nationellt på bara några timmar. Under pandemin kunde teamet utnyttja denna förmåga och snabbt rulla ut en alternativ resesökningsfunktion för att undvika trängsel till priset av längre restid. Teamet har lagt mycket tid på automatisering av DevOps processer och kontinuerlig leverans, vilket inte varit möjligt utan kontroll över kodbasen och utvecklingsprocessen. En annan fördel med att ha denna kontroll beskrivs vara möjligheten att identifiera synergier med medlemmar i öppen källkod- communityn och aktörer i det digitala ekosystemet, såsom forskare, utvecklare, företag och organisationer. Exempelvis kunde teamet koordinera utvecklingen med forskare från ett stort techbolag och andra medlemmar i communityn vid implementeringen av en reseplaneringsalgoritm i OTP kodbasen, vilket förbättrade sök-hastigheten med 5-10 gånger.

När Enturs plattform började användas inom den norska kollektivtrafiken mötte teamet motstånd från den leverantör som hade levererat många av de systemlösningar som tidigare använts inom den norska kollektivtrafiksektorn. Systemleverantören skickade en skriftlig anklagelse till ansvarigt departement, där de hävdade att utvecklingsteamet på Entur – som till stor del bestod av konsulter – utnyttjade sin position för att utkonkurrera norska företag med hjälp av statliga medel. Anklagelserna bemöttes med att den digitala plattform som utvecklats inom ramen för NRP fanns tillgänglig som öppen källkod, i syfte att skapa jämbördiga förutsättningar för alla som ville nyttja och bidra till den nationella plattformen. Enligt teamet bidrar öppna standarder och öppna källkodslösningar till bättre resursutnyttjande, synergimöjligheter och delning av risker vid utveckling av gemensam digital infrastruktur inom kollektivtrafiksektorn.

“När branschen nu börjar använda samma standarder för data blir det lättare att samarbeta kring teknologiutvecklingen. Bättre resursutnyttjande och bättre tekniklösningar är praktiska fördelar med öppen källkod.”

Inverkan (ekosystemnivå)

Från ett kostnadsperspektiv uppskattas att utvecklingen av en egen plattform baserad på öppen källkod inte har inneburit någon kostnadsbesparing jämfört med att upphandla en standardiserad helhetslösning. Uppfattningen att öppen källkod traditionellt ses som ett kostnadsbesparande alternativ har inte varit fallet med NRP. Istället bör det ses ur perspektivet av att ha kontroll över systemutvecklingsprocessen och förbättra värdeerbjudandet till resenärer.

Erfarenheter från NRP uppskattar att det tar minst 20 procent mer tid att utveckla en kodbas för ett öppet källkodsprojekt eftersom den behöver vara mer anpassningsbar, väl dokumenterad och redo att granskas av andra. De andra utvecklingsteamen på Entur har haft större tidspress, vilket har medfört att deras kodbaser inte har gjorts tillgängliga som öppen källkod. Det är bara NRP-teamet som uteslutande jobbar med öppen källkod och aktivt deltar i community-baserad utveckling.

Efter lanseringen av den nya versionen av OTP har teamet trappat ner mängden utvecklingsarbete men är fortfarande kärnmedlem för att säkerställa kvalitet på kodbasen, dokumentation och vidareutvecklingen av projektet. Från att ha stått för nästan all utveckling av den nya versionen, hanteras nu uppskattningsvis tre fjärdedelar av vidareutvecklingen av communityn. Som kärnmedlem med administrativ roll i ett öppet källkodsprojekt innebär det att det kan uppstå målkonflikter mellan att lägga resurser på intern utveckling och insatser som efterfrågas av communityn. Teamet behöver balansera mellan att prioritera interna behov och insatser som behövs i OTP projektet. Detta innebär att teamet ibland behöver bidra till utveckling som efterfrågas av communityn, även om det går ut över egna behov, för att främja den kollektiva insatsen i öppna källkodsprojektet. Teamet beskrivs som en av de communitymedlemmar med bäst insikt i OTP-kodbasen och är med och påverkar vidareutvecklingen av projektet.

Som helägd statlig organisation styrs Entur av offentliga upphandlingsregler, vilket har skapat utmaningar vad gäller att stödja och finansiera utvecklingen av globala öppna källkodsprojekt, som i fallet med OTP, vilket förvaltas av en icke-vinstdrivande, idéburen organisation registrerad i staten New York, USA. Upphandlingsreglerna hindrar stöd till internationella öppna källkodsprojekt, vilket är ett olöst problem för Entur. Utvecklingsteamet uttrycker behov av regelförändringar för att främja branschspecifika öppna standarder och projekt, samt behov av bättre strukturer för att stödja betydelsefulla öppna källkodsprojekt och säkerställa deras långsiktiga livskraft från offentligt håll.

“Det är fortfarande ett olöst problem som vi aktivt jobbar med nu för att få till stånd någon form av central finansiering. Det handlar inte om stora summor. Det behövs medel för att finansiera någon att exempelvis administrera stora öppna källkodsprojekt.”

Som nystartad organisation hade Entur möjlighet att etablera en inkrementell-agil utvecklingsmetodik och digital kultur inom verksamheten från början. Stödet och förståelsen från den egna ledningen beskrivs också ha varit betydelsefull för att stödja utvecklingsteamet i att förändra modus operandi och tankemönster inom den offentliga kollektivtrafiksektorn. Utmaningen med den digitala transformationen framställs vara kopplad till behovet av andra typer av förmågor och strukturer än vad som existerar idag inom den offentliga sektorn. Vid intervjutillfället hade Entur ungefär 21 olika team med hög grad av självbestämmande som arbetade enligt agil systemutvecklingsmetodik.

Diskussion

Förloppet kring NRP skildrar betydelsen av personer med kompetens, erfarenhet och övertygelse för att bryta mot rådande upphandlingsförfarande inom kollektivtrafiksektorn för att införa inkrementell utvecklingsmetodik, digital kultur och kollaborativa samarbeten med aktörer i den öppna källkod-communityn för att uppnå transportpolitiska målsättningar. En av de större utmaningarna var den digitala omognaden och bristande kulturella förståelsen hos beslutsfattare inom den offentliga sektorn om hur inkrementell digital tjänsteutveckling bedrivs och betydelsen av delaktighet i öppna innovationsprocesser för att vara en del av den digitala utvecklingen. Ett av de största hindren var att förändra tankesättet bland beslutsfattare inom kollektivtrafiken från vattenfallsbaserade processer och leveranser samt avtalsstyrda relationer till iterativa, inkrementella, kollaborativa, distribuerade utvecklingsprocesser med aktörer i det digitala ekosystemet, såsom OTP communityn. Problemen var inte kopplade till den egna organisationen, utan ansvariga på departement och inom projektstyrgruppen som hade svårt att förlika sig med den kollaborativa utvecklingen baserad på avtalslösa samarbeten. Bristen på förståelse manifesterades i form av ett återkommande fokus på kostnad, kravspecifikation, datum och projektperiod, istället för att värdesätta snabbrörlighet, flexibilitet, iterativ anpassning och delaktighet i det kollaborativa utvecklingsarbetet med aktörer i olika öppna källkodsprojekt.

Beslutsfattare i denna studie har svårt att överge etablerade upphandlingsrutiner med avtalsstyrda relationer och istället införa inkrementell digital tjänsteutveckling samt kontraktslösa samarbeten baserade på tillit och meritokrati med aktörer i det digitala ekosystemet. Detta överensstämmer med studier som har undersökt flera stora traditionella industrier, där beslutsfattare och chefer är ovilliga att förändra etablerade tillvägagångssätt och existerande affärsmodeller, eftersom det kortsiktigt påverkar lönsamheten och värdeerbjudandet mot något osäkert och främmande (Warner och Wäger 2019, s. 330). Utmaningen med digital transformation (DT) för verksamheter är att den skapar spänning mellan existerande affärsmodeller, värdeerbjudanden, teknologier och utforskandet av egenskaper hos digital teknologi som kan leda till ökat mervärde och nya affärsmodeller (Chesbrough 2010, s. 358). Detta gäller speciellt traditionella sektorer och organisationer som begränsas av rådande kultur, rutiner och strukturer, vilket skapar hinder för radikal förändring då detta kan betraktas som kontraproduktivt och irrationellt (Skog m.fl., 2018, s. 434). DT har en radikal inverkan på en organisation och dess omgivning, och ger upphov till fler ekonomiska och organisatoriska effekter såsom permeabla- och formbara verksamhetsstrukturer vid delaktighet i digitala ekosystem (Hanelt m.fl. 2021, s. 1167). I analysen manifesteras detta genom att Entur från början upprättar verksamhetsstrukturer för att delta i den kollaborativa utvecklingen i olika öppna källkodsprojekt och därigenom blir delaktiga i organisationsöverskridande öppna innovationsprocesser med aktörer i det digitala ekosystemet. Beslutsfattare i Enturs omgivning har bristande förståelse för digital kultur och hur innovation uppstår i det digitala ekosystemet. Därför behöver informanterna utbilda ansvariga om behovet av delaktighet i öppna innovationsprocesser för att beskriva vilka organisatoriska förändringar detta kan skapa.

En annan kulturell aspekt som utgör ett hinder för DT är uppfattningen att kollektivtrafiksektorn är unik och kräver specifik domänkunskap för att utveckla systemstöd inom branschen. Detta indikerar att det finns en “not invented here (NIH)”¹ – mentalitet i sektorn, vilket utgör ett hinder för delaktighet i öppna innovationsprocesser (Bogers m.fl. 2019) och förändring av den existerande systemlogiken angående hur värdeerbjudanden skapas. Uppfattningen inom branschen kan även inverka på det bristande förändringstryck som manifesteras i analysen, då inga av systemleverantörernas helhetslösningar nyttjade digital teknologi och öppna standarder som ansågs nödvändiga för att uppnå projektets ambitioner.

Nyttjandet av digital teknologi, som till stor del består av öppen källkod, såsom asynkrona dataflöden, skalbar molnteknologi, öppna datastandarder, AI och distribuerade databaser (distributed ledger), är betydelsefullt och i många fall avgörande för att förändra värdeerbjudandet inom traditionella sektorer och organisationer (Urbinati m.fl. 2020; Nambisan, Wright, och Feldman 2019). Tillsammans med agil utvecklingsmetodik skapar detta förutsättningar att iterativt utforska hur modern digital teknologi och verksamhetsresurser kan kombineras för att upprätta det designutrymme som krävs för att möjliggöra digital innovation enligt Skog m.fl. (2018, s. 434). I studien materialiseras sådant designutrymme under utvecklingsfasen tack vare insikt om nyttjandet av modern digital teknologi, iterativ-agil utvecklingsmetodik, delaktighet i öppna innovationsprocesser och nyttjandet av öppna standarder för att förändra värdeerbjudandet till resenärerna.

En annan utmaning kopplad till öppen innovation är svårigheten att avgöra huruvida ett öppet källkodsprojekt är livskraftigt eller ej. I analysen exemplifieras problemet med att även relativt kända öppna källkodsprojekt med stora communities – som OTP, kan ha undermålig kodkvalitet som försvårar underhåll och vidareutveckling. För utomstående aktörer som inte är delaktiga i utvecklingsarbetet i communityn blir det svårt att bedöma ett öppet källkodsprojekts livskraftighet. Dessutom krävs det tillit för att nya medlemmar i communityn skall kunna vara med och påverka projektets utveckling, vilket tar tid att upparbeta. Detta gör det svårt att uppskatta kostnaden i form av tid och resurser som krävs för att åtgärda problem. Observationen överensstämmer med undersökningar som har studerat hur stora techbolag resonerar vid strategiska partnerskap och delaktighet i öppna källkodsprojekt, vilket bekräftar svårigheten att bedöma livskraftigheten för utomstående (Shaikh och Levina 2019). Undersökningen visar också att techbolag med lång erfarenhet av delaktighet i öppna källkodsprojekt är beredda att investera för att skapa en livskraftig community eftersom det är en viktig källa till innovation, vilket överensstämmer med Enturs beslut att investera betydande resurser i OTP projektet.

Analysen visar att långsiktigt engagemang i öppen källkod-communityn innebär fördelar som manifesterar sig i form av möjligheten att rekrytera, behålla och skapa tillgång till en större pool av erfarna och kompetenta utvecklare både nationellt och internationellt. På nationellt plan beskrivs möjligheten att rekrytera motiverade, kompetenta och erfarna utvecklare som vill jobba med spjutspetsteknologi, intressanta samhällsutmaningar och vara del av något större. Detta beskrivs som en förklaring till den entreprenörs- och startup-kultur som har skapats och bidragit till den snabba utvecklingstakten på Entur. Observationen korresponderar med en undersökning som påvisar att erfarna utvecklare inom det öppna källkodekosystemet motiveras av att delta i projekt med altruistisk inriktning och vill jobba med meningsfulla arbetsuppgifter som har en positiv inverkan på samhällsutvecklingen (Gerosa m.fl. 2021). Internationellt beskrivs delaktigheten i öppna källkodsprojekt ha skapat intresse och goodwill bland utvecklare, vilket skapar tillgång till en global pool av expertis som Entur har nyttjat i utvecklingsarbetet av NRP. Liknande fenomen har observerats i studier som har undersökt hur företag, oftast större, deltar i öppna källkodsprojekt och communities för att få tillgång till externa kunskapskällor, vilket är en betydelsefull del av verksamheters innovationsstrategi (West och Gallagher 2006).

Innan lanseringen av NRP-plattformen fanns enligt informanterna ett dussintal instanser av samma helhetslösning bland norska regioner och transportoperatörer. Systemleverantören gjorde anspråk på betydande medel för att bygga om och harmonisera kollektivtrafikdata till en enhetlig lösning. Omständigheterna skildrar en oligopolliknande marknad med befästa positioner och bristande förändringstryck för att förändra systemlogiken kring värdeerbjudandet till resenärer, eftersom leverantören kan profitera på existerande marknadslogik. När NRP-plattformen sprids nationellt och tidigare helhetslösningar fasas ut blir den tidigare systemlogiken kring värdeerbjudandet snabbt obsolet och systemleverantörens marknadsposition omintetgörs. När detta är ett faktum anklagas Entur för att utnyttja sin position för att utkonkurrera norska företag till beslutsfattare på ansvarigt departement. Motstånd från systemleverantören manifesterar sig under spridningsfasen när Entur introducerar den nationella reseplaneringsplattformen på den norska kollektivtrafikmarknaden. Detta skiljer sig från teoretiseringen av digital disruption enligt Skog m.fl. (2028), som antar att motstånd från aktörer som hotas av radikal förändring sker under utvecklingsfasen innan den digitala innovationen lanseras.

Den disruptiva och transformativa förändringen av den digitala plattformen på den norska kollektivtrafiken framställs i en annan studie, vilket beskriver hur Entur gör avsteg från upphandlingsförfarandet för att uppnå transportpolitiska målsättningar genom att utveckla en flersidig plattform för att hantera värdeerbjudanden för flera kollektivtrafik-intressenter, från buss- och tågoperatörer till regioner, mikromobilitetsleverantörer och resenärer (Rudmark m.fl. 2023). Studien redogör för hur Entur bättre kan möta samhällsutmaningar inom kollektivtrafiken genom att tillgodogöra sig synergier och snabbt anpassa värdeerbjudandet och tjänsteutbudet till följd av en modulär design baserad på öppna standarder, rådighet över en iterativ-agil systemutvecklingsprocess och öppen källkod. I likhet med analysen i denna studie bekräftas iakttagelser om att öppen källkod inte nödvändigtvis leder till kostnadsbesparingar jämfört med upphandling av helhetslösningar, utan istället är ett alternativt tillvägagångssätt för att uppnå höga ambitionsnivåer, möjliggöra digital innovation och förändra värdeerbjudandet. För att förtydliga tidigare undersökningar beskriver informanterna i denna studie att det bara är NRP som uteslutande använder och bidrar till öppna källkodsprojekt i sitt utvecklingsarbete på Entur. Enligt informanterna hade inte andra team på Entur samma möjligheter att tillgängliggöra kodbaser som öppen källkod på grund av resurs- och tidsbrist. Detta beror på att öppen källkod behöver vara anpassningsbar, väl dokumenterad och ha ändamålsenliga administrativa processer för att hantera den distribuerade systemutvecklingen.

Förutom fördelarna med tillgång till externa kunskapskällor och integreringen av dem i den egna innovationsprocessen, realiseras ytterligare favörer när Entur etablerar sig som kärnmedlem i OTP genom att communityn står för majoriteten av vidareutvecklingen. Som kärnmedlem behöver organisationen balansera egna behov med vad medlemmarna efterfrågar för att skapa ett dynamiskt och attraktivt community. För offentliga organisationer innebär en administrativ och ledande roll i öppna källkodsprojekt en utmaning. De exakta problemen framgår inte i detalj, men analysen visar att NRP har tagit till kreativa lösningar för att stödja OTP, vilket  förvaltas av en idéburen organisation registrerad i USA. Det finns en efterfrågan på regelförändringar och strukturer för att stödja öppna källkodsprojekt och standarder som är viktiga för att driva utvecklingen inom vissa sektorer, såsom exempelvis kollektivtrafiksektorn och OTP. Upphandlings- och statsstödsregler har inte utformats för att facilitera den offentliga sektorns finansiella stöd av utveckling och administration av öppna källkodsprojekt och standarder – ofta framtagna via internationella samarbeten, vilka är betydelsefulla komponenter i samhällsviktig digital infrastruktur.

En betydande faktor som möjliggjorde för Entur att påverka befästa positioner och den dominerande designen, var att organisationen fick mandat att förändra systemlogiken hur värdeerbjudanden skapades inom sektorn, vilket bidrog till att projektet kunde uppfylla de transportpolitiska målsättningarna. Sektorsansvaret gjorde det möjligt för Entur att eliminera mellanhänder och få kontroll över utvecklingsprocessen, vilket möjliggjorde iterativ utforskning av digital teknologi för att förbättra tjänste- och värdeerbjudanden till både transportoperatörer, regioner och resenärer genom en flersidig digital plattform (Abdelkafi m.fl. 2019) baserad på öppen källkod och standarder. Fallet överensstämmer med teoretiseringen av digital disruption enligt Skog m.fl.(2018, s. 432) med behovet av att bryta upp existerande värdekedjor och relationer för att möjliggöra förbättrat mervärde genom att skapa en mer direkt interaktion mellan producenter och konsumenter av tjänster, vilket bidrar till bättre innovation och synergimöjligheter. Studier av flersidiga digitala plattformar som erbjuder sammanlänkning av producenter och konsumenter, individer och organisationer på ett innovativt sätt, förenklar interaktionen och effektiviserar transaktioner, vilket möjliggör exponentiellt och radikalt förbättrat värdeskapande (Cusumano, Gawer, och Yoffie 2019; McAfee och Brynjolfsson 2017). Förutom mandatet var även användningen av öppna källkodsprojekt och komponenter en del av framgången, vilket möjliggjorde global tillgång till kompetens och expertis via delaktighet i olika öppna källkodscommunityn. Användningen av öppna standarder bidrog även till att skapa synergier, vidareutnyttjande av data och återanvändning av gemensamma komponenter, vilket gjorde det möjligt för dem att befria sig från de inlåsningseffekter som tidigare upphandling av proprietära helhetslösningar orsakade. Fallet med Entur är ovanligt eftersom det är en offentlig organisation som omformar och skapar digital disruption inom kollektivtrafikbranschen, vilket gör det till ett intressant studieobjekt.

Kategorisering av observerade fenomen

Syftet med att skapa preliminära kategorier av observerade fenomen i studien är för att underlätta vidare undersökning och informera om betydelsefulla faktorer som påverkar digital transformation av traditionella sektorer och organisationer.

Fenomen	Beskrivning
Digital teknologi	Digital teknologi besitter egenskaper som möjliggör att digitala resurser (data och information) kan bearbetas, transformeras, kombineras och exploateras på nya sätt, vilket ger upphov till nya tjänster och produkter som inte var möjliga med tidigare generationers informationsteknologi. Den digitala teknologin är självförstärkande och generativ, vilket möjliggör ökat designutrymme vid utforskning. Detta kan leda till digital innovation som har potential att radikalt förändra existerande systemlogik för värdeerbjudanden inom en bransch eller sektor. Digital teknologi är kontinuerlig testning, integrering och leverans viktigt för fortlöpande utrullning av funktionalitet och säkerhetsuppdateringar. Många standardiserade helhetslösningar bygger på den tidigare generationens informationsteknologi, speciellt inom branscher där det råder bristande förändringstryck och konkurrens.
Beställarorganisationens dilemma	Rådande normer och styrning inom den offentliga sektorn som främjar beställning och upphandling av standardiserade tjänster och produkter utgör hinder för att hålla jämna steg med den inkrementella digitala utvecklingen. Standardiserade tjänster och produkter skapar ofta leverantörsberoenden, förändrar inte existerande systemlogik för värdeerbjudanden, leder inte till konkurrensfördelar, medför stora kostnader på grund av inlåsningseffekter och hindrar digital transformation.
Digital omognad	Det råder bristande insikt bland högre chefer och beslutsfattare om hur digital innovation uppstår och betydelsen av delaktighet i öppna innovationsprocesser för att möjliggöra kunskapsutbyte och identifiera synergier med aktörer i det digitala ekosystemet.
Balansera målkonflikter	Delaktighet i digitala ekosystem och öppna källkodsprojekt kräver förmåga att prioritera mellan den egna verksamhetens behov och utvecklingsinitiativ som efterfrågas av communityn i strategiskt viktiga projekt för att säkerställa fortlevnad.
Global kompetenspool	Delaktighet i öppna innovationsprocesser med aktörer i det digitala ekosystemet skapar tillgång till en global pool av Delaktighet i öppna innovationsprocesser med aktörer i det digitala ekosystemet skapar tillgång till en global pool av kompetens. Det skapar goodwill bland community-deltagarna och möjliggör att de kan kontrakteras eller bidra till utvecklingsbehov där organisationens målsättning sammanfaller med öppna källkodsprojektets.
Utvärdering öppen källkodsprojekt	Utvärdering av öppna källkodsprojekts livskraftighet är utmanande och kräver god kännedom om kodbasen, dokumentationen, ansvarsfördelningen och de administrativa processerna inom communityn.
Kulturellt gap	Det kulturella gapet mellan traditionella organisationer, särskilt inom offentliga sektorer och aktörer i det digitala ekosystemet är markant. Traditionella organisationer förlitar sig på avtalsstyrda relationer, outsourcing och kostnadseffektivitet, medan aktörer i det digitala ekosystemet bygger på ett tillitsbaserat kollaborativt samarbete, baserat på meritokrati och transparens för att lösa gemensamma problem via självorganiserade communities och nätverk.

Sammanfattning

Studien skildrar ett ovanligt fall där en offentlig organisation skapar digital disruption genom att förändra systemlogiken för hur mervärde skapas inom den nationella kollektivtrafiken. Detta görs genom att bryta upp existerande affärsrelationer för att uppnå transportpolitiska målsättningar. Under uppstartsskedet av projektet tas strategiska beslut om att ha kontroll över systemutvecklingsprocessen för att kunna exploatera digital teknologi och möjliggöra det designutrymme som behövs för att skapa digital innovation och förändra den rådande dominanta designen som existerar i helhetslösningar från systemleverantörer. Genom konsolidering av ansvaret till en ny statlig verksamhet och byggandet av en kunskapsorganisation med kompetens och erfarenhet av kollaborativ kultur och utveckling möjliggörs en genomgripande förändring av värdeerbjudandet till aktörer och resenärer inom den norska kollektivtrafiksektorn. Det kollaborativa utvecklingsarbetet med aktörer baserat på tillit, meritokrati och transparens innebär utmaningar eftersom offentliga upphandlingsregler och rutiner inte är utformade för avtalslösa samarbeten och stöd av aktörer i det digitala ekosystemet som förvaltar och driver utvecklingsarbetet av betydelsefulla komponenter av öppen källkod. Informanterna i studien får ta till kreativa sätt för att kringgå rutiner och regler för att trygga fortlevnaden av öppna källkodsprojekt som utgör centrala komponenter i den egenutvecklade plattformen. Fallet visar på strukturella hinder för offentliga organisationer att vara delaktiga i globala öppna innovationsprocesser som är betydelsefulla för att förbättra värdeerbjudandet till slutanvändare. Förutom de strukturella problemen visar studien på den okunskap som existerar bland högre chefer och beslutsfattare inom den offentliga sektorn om betydelsen av att vara delaktiga i kollaborativ utveckling och öppna innovationsprocesser för att digitalt transformera traditionella verksamheter och sektorer.

För offentliga organisationer som behöver differentiera sitt värdeerbjudande till slutanvändare visar studien att det behövs alternativa anskaffningsmetoder och styrning, snarare än att enbart förlita sig på upphandling av standardiserade helhetslösningar. Detta är särskilt relevant inom marknader där oligopolliknande förhållanden råder och där det finns ett begränsat utbud av lösningar som befäster dominant design, vilket skapar leverantörsberoende och hindrar digital innovation. Detta bekräftas av forskning som benämner detta fenomen som “innovation outsourcing paradoxen”, vilket beskriver svårigheten att uppnå strategisk IT innovation via kontraktuella avtal och outsourcing (Oshri, Kotlarsky, och Gerbasi 2015; Aubert, Kishore, och Iriyama 2015). Möjligheten att skapa digital innovation främjas av många kollaborativa samarbeten med många olika typer och storlekar av organisationer. Detta är betydelsefullt för att kultivera förmågan att utbyta kunskap och identifiera synergier med aktörer i det digitala ekosystemet, till skillnad från vad som är normen idag inom den offentliga sektorn, där man ofta samarbetar med ett fåtal avtalsreglerade samarbetspartners (Laursen och Salter 2006; Foss och Saebi 2017). Dessutom visar undersökningar att organisationer som tillämpar öppen innovation uppnår bättre kostnadseffektivitet och ekonomisk avkastning genom samarbeten (Du, Leten, och Vanhaverbeke 2014; Bogers m.fl. 2019). Lärdomen från fallet är att upphandling av standardiserade, proprietära helhetslösningar låser in användare i gamla teknologiska lösningar, begränsar möjligheten till kunskapsutbyte via öppna innovationsprocesser och utgör hinder för iterativ, inkrementell digital tjänsteutveckling som behövs för att digitalt transformera verksamheter.

Studien grundas på ett enstaka fall och dess generaliserbarhet är begränsad. Genom att anta en abduktiv ansats sammanlänkas enstaka observerade fenomen med etablerade och grundade forskningsbegrepp via logisk härledning. Detta öppnar upp för nyskapande hypoteser och teoribyggande för framtida undersökningar som baseras på en större mängd kvalitativa data och flerfallsstudier. Det som gör Entur till ett intressant studieobjekt, förutom att skapa digital disruption, är att de även visar prov på både utifrån-och-in samt kombinerade öppna innovationsprocesser. Den mer vanliga utifrån-och-in-processen syftar på absorbering av teknologi och idéer in i verksamheten. Och den mer ovanliga processen kombinerar in- och utflöde av idéer genom kollaborativa utveckling med exempelvis aktörer i olika öppna källkods-communityn vilket ökar möjligheten till digital innovation och radikal förändring av värdeerbjudandet.

Källhänvisningar