Hantera information och kunskapsproblem med crowdsourcing

Andra artikeln (artikel #1) om hur man kan använda kraften hos kollektiver för att skapa mervärde och öppen dialog mellan medborgare och offentliga organisationer.

Crowdsourcing är en online baserad process som bygger på blandning av två perspektiv för att skapa effekt och nytta. Det ena perspektivet är från den part som initierar uppgiften och vill få en uppgift utförd. Där kontrollen ligger hos den part som definierar uppgiften om när, var och hur den skall utföras. Detta perspektivet kallas top-down och betyder att nyttan av uppgiften tillfaller de som initierar den. Exempelvis kan det vara när en organisation vill kommunicera en reklamkampanj via sociala medier för att generera så många “likes” som möjligt. Nyttan tillfaller bara den part som initierar uppgiften, men kollektivet som utför uppgiften får ingen direkt nytta eller värde av uppgiften.

Det andra perspektivet fokuserar på kollektivet och vad kollektivet tillsammans vill utföra. Uppgiften kan vara initierad av individer i kollektivet, men där många gemensamt utför uppgiften. När uppgiften är utförd tillfaller resultatet kollektivet, detta perspektivet benämns bottom-up. Exempel på detta är Wikipedia, där alla kan vara med och skapa och editera andras artiklar. Nyttan och resultatet tillfaller kollektivet, samt alla andra som är intresserad av resultatet.

Process perspektiv
Process perspektiv

Grundtanken med crowdsourcing  är att skapa nytta för till båda initiativtagare och utförare. En  faktor som kan ha påverkan utfallet är kontrollen över mediet (online verktyg) som används för kommunikation om det drivs av en neutral part eller inte.  Om bara en part har kontroll över kommunikationen kan den andra parten uppfatta att processen är mindre öppen och vara mindre benägen att bidra.

Information och kunskapshantering

Genom att använda crowdsourcing för insamling eller strukturering av information, kan offentliga organisationer skaffa sig kunskap med betydlig mindre resurser gentemot att utföra uppgiften på egen hand. En förutsättning för att lyckas är att beskrivningen av uppgiften måste vara tydlig, vad som skall samlas in, hur det samlas in och när det skall samlas in. Uppgiftens mål måste också vara tydligt klart innan arbetet med insamlingen börjar. Samt att kommunicera eventuell effekt av utförd uppgift till kollektivet. Dessa är några av faktorer som kommer att avgöra hur många som kommer delta eller tycker uppgiften är intressant nog för att använda sin egen tid för att lösa uppgiften.

Exempel på lyckad kunskapshantering är det Amerikanska patentbyråns (USPTO) projekt som kallas Peer-to-Patent. Som visar att användare kan utföra komplicerade patent frågor, förutsatt att de har grundläggande kunskap inom området. Vad kollektivet gör är att hjälpa myndigheten att avgöra om patentansökan är en ny innovation eller bygger på tidigare kunskap eller teknik. Detta projekt blev så lyckat och sparade myndigheten stora resurser och är nu är en del av den vanliga verksamheten. Projektet har även spridits till Australien, Japan, Sydkorea och Storbritannien.